Sitter ute på balkongen och njuter av det fina vädret och tänker. Jag tänker på allt möjligt. Tänker på att jag och Gud firar ett år (är exakt ett år sedan jag döpte mig). Jag tänker på olika stora och mindre stora livssfrågor. Hur ser mitt liv ut om fem år? Kommer mina drömmar vara detsamma då som nu? Är det fortfarande foto, dans och scout som ligger högst upp eller kommer det vara något helt annat? Vad är meningen att jag ska göra med mitt liv? Vad vill jag med mitt liv? Hur blir det i sommar? Kommer Norra Vi (världens bästa tonårsläger) gå av stapeln eller inte? Om det inte gör det, hur kommer ja att "svara" på det? Har ju taggat Norra Vi i två år... Själv känner jag att jag "behöver" det lägret. Varför? Är det för att det är så roligt? För att man umgås med Gud på ett annat sätt än i vardagen? För att det känns som om det är ett bra sätt att ladda upp på inför hösten och den nystarten som det kommer innebära? Ny skola i ny stad. Ny klass. Nya klasskompisar. Nytt med gymnasiet. och nytt med mycket mer...
Ja, det finns många tankar i huvudet på en liten sextonårig tjej om börjar inse att hon inte är så liten längre. Ibland kan det kännas frustrerande att ha många frågor men så få svar. Man undrar varför det är som det är. Varför det som hände just hände dig eller mig. Men jag tror inte att det är meningen att vi ska veta och förstå allt. Vi måste helt enkelt lära oss att bara acceptera vissa saker ibland och lita på att Gud har en plan/tanke med det. Vi måste acceptera att det bara är Gud som kan se hela bilden. Vi måste lära oss att våga lita på Gud. För det handlar mycket om det. Att lita på Honom och våga låta Gud handla med oss. Vi är ju hans händer och fötter här på jorden. Så gå ut i livet och våga lita på att Gud alltid vet vad han gör och att han vet bäst.
Ibland får man säga och tänka "Jag vet inte, men Gud vet och det räcker" :)
2 kommentarer
Anonym
26 Dec 2015 22:47
Fint skrivet!
Anonym
27 Dec 2015 22:26
Tack! :)
Kommentera